Idag är det blandade känslor..

känner mig så otroligt lyckligt lottad samtidigt som

jag känner mig nedstämd. Gårdagens fruktansvärda

händelse med 3åringen som avled har påverkat mig

så otroligt hårt! Att livet ska behöva vara så himla

orättvist. Vaknade imorse i panik över känslan att

jag själv inte skulle få njuta av ännu en dag med min

dyrbara skatt. Tankarna gick omedelbart till föräldrarna

till den 3åriga pojken.. går inte att greppa känslan av

att dom kommer hem och ser sin lille sons rum tomt..

Mitt hjärta brister!

Det som också griper tag i mig nu är den fruktansvärda

känslan från förrförra sommaren när Xander fick sin feber-

kramp.. vi trodde han hade satt i halsen. Bilden dyker upp

i huvudet.. hur han låg och skakade med hela kroppen på

gräsmattan ute i stugan.. hur hans läppar till slut blir blå..

Trodde att han kvävdes...

Minns att jag skrek och att alla var hysteriska. Minns den

fruktansvärt obeskrivliga känslan av att jag håller på och

förlorar mitt lilla hjärta.. det bästa som någonsin hänt mig

håller på och tas ifrån mig! Just då kan jag relatera till hur

den lilla pojkens familj mår. Jag har min älskade prins kvar.

Det har inte dom.

Mitt hjärta brister!

Var rädda om varandra.. ta till vara på varje stund. Det är trots

allt betydligt lättare att fånga ett ögonblick än en hel dag!

Vet inte hur många ggr per dag jag berättar för X hur mkt jag

älskar honom och hur fin han är. Men imorse uppfyllde jag nog

hela dags-kvoten på 1 tim!

Citerar en sak som Marie Wikstrand skrev igår. Hennes barnbarn

går på samma dagis där det obeskrivliga hände;

"Livet blir inte alltid vad man tänkt sig, vi måste vara glada och lyckliga för de dagar där vi känner oss starka och friska, vara tacksamma mot livet och vad det har att erbjuda även om inte alla dagar är ljusa men de ÄR iaf. Idag har dock livet varit jävligt orättvist IGEN! Fruktansvärt för familjen och personalen på förskolan där det idag hände en olycka med en ofattbart tragisk utgång.Vila i frid lilla ängel ♥"