Jamen tjo & tjim och klackarna i taket!... lr så var det väl inte så. Danne har åkt. Ensamt. Tomt. Vad ska man säga? Dessa söndagar som aldrig riktigt varit en favorit veckodag är väl det inte numera heller .. Söndagar är ångest. Riktig jävla piss-å-lort-ångest! Och då tar jag inte i heller .. Under en kort tid av mitt liv på gymnasiet så var söndagar något ändå så någorlunda ok. Man tankade ner några(=många!!) avsnitt av Sex and the City.. svullade chips å dip och mådde otroligt bra med tanke på måndagen som skulle följa med skola och diverse ansvar. Eller så sov man över hos en tjejkompis å låg och snackade tills alldeles för sent klockslag. Men kul var det ju ändå fast man var så enoormt trött dagen efter. Hursomhelst .. sen jag träffade Danne så har söndagar betytt smärtsamma hejdå .. tårar .. etthundra jag-saknar-dig-sms .. ångest helt enkelt. Det började redan när vi träffade varandra. Sensommaren/hösten 2006. Danne fick jobb i Sthlm och sen dess är söndagar ett stort jävla BULLSHIT. Men ta mig heller inte fel .. jag älskar Danne och är så himla stolt över honom att han trots våran flytt hemåt, fortsätter pendla och jobba i Sthlm för våran lilla familjs skull. Även fast hans hjärta oxå brister varje söndag .. Det syns så väl på honom. I blicken.. kroppspråket. Men ändå får man alltid höra, med ett försök till uppmuntran "Snart äre fredag!"
Det var väl typ det som rörde sig inom mig just nu ..
Men man kanske skulle ta och försöka med dedära självständiga som folk pratar om lite då å då .. njuta av att ha lite tid för sig själv .. läsa en god bok och bara vara. Men det känns ändå förbeenat jävla tröökigt just nu. Som sagt .. anxiety-sunday. Hipp hipp hurraaay!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar