Tredje dagen hemma då. Xander sov hela natten trots blåsorna. Han är så duktig. Vi vaknade halv nio. Och för första gången på flera, flera dagar så bad han om frukost det första han gjorde! Försökte få i han kräm, yoghurt, fil, macka.. slutade med en skål med mjölk, hallonsylt o flingor. Oj vad han åt, lilla gubben. Sen tog vi oss en promenad hem till mammsen. Drack kaffe och ritade. Traskade hemåt vid lunch. Gjorde köttsoppa åt Xander.. lät den blir riktigt ljummen. Men det gick inte i det heller. Så slutade med en kubb och en glass. Gäller att få i han det som går! Även om det inte är det bästa så måste det vara så nu. Att han inte äter påverkar ju även mig. Gjorde riktig mat senast igår vid lunch. Han kan ju inte äta det. Men jag sätter mig inte o vräker i mig när han inte kan. Går åt mer energi o se till att han får i sig. Men jag mår bra ändå. :) Sen städade vi. Dammsög osv.. Xander ville diska under tiden. Haha. Sen gick han efter mig med sin mopp och frågade konstant "Går det för dig mamma?" En annan sak han kläckt ur sig idag va "Mamma e negerkung!" Haha, tror han blivit en aning påverkad av kära Pippi Långstrump! Han har ju trots allt sett Pippi på de sju haven 3404954 ggr! :)
På kvällskvisten så kände jag att han skulle få cykla lite. Så vi begav oss ut i det underbara höstvädret på en liten promenad/cykeltur. Slutade med att vi var ute i 45 min och njöt av solen o friska luften! Såå skönt! Blev lite kvällsfika vid 18. Xander mölade i sig skinka, en halv hårdsmörgås och en hel mjukmacka! Ser ut som att det går åt rätt håll! :) Så byggde vi torn av lego, han pratade med sin pappa, så somnade han vid 19.15. Jag har kollat Idol och avnjutit en kopp kaffe till det. Brukar vara te..men vet inte, är så sugen på kaffe på kvällarna. Och jag får ju inte sömnsvårigheter av det så då kör jag! :)
Såhär på kvällarna är det mkt tankar som far omkring i mitt huvud. Om allt möjligt. Hit och dit. Känner mig så pigg och sprallig och jag mår verkligen bra! Jag har Xander och ingenting är bättre än det. Dock så svävar ju tankarna iväg ibland om hur det skulle vara att träffa nån? Det är svårt för oftast viftar jag bort dom och tänker att jag vet inte om jag är redo för det än, att ge upp all min ensamtid med plutten och våga öppna upp mig igen för någon "vuxen", vilket skulle bestå av en karl. Sen jag och Xanders pappa separerade så är det första gången i mitt liv som jag tagit TID till mig själv. Jag har för första gången en egen lägenhet o det betyder så mkt för mig. Självständigheten har liksom infunnit sig. Och när jag tänker på att träffa nån, så får jag nästan lite panik och tänker hur fan gör man?? Kan låta flummigt.. men det är sant. Även om jag ibland kan sakna att ha nån att dela allt det vardagliga med, så är det ju inte bara att kasta sig ut heller.. Den som träffar mig måste ju vara väl medveten om att jag kommer med "bagage", som det så "fint" heter. Min son gör att jag inte släpper in vem som helst. Det ska och måste klicka på alla plan. Och VAR träffar man nån? Blir ju inte så mkt spejande när man spenderar sina lediga helger i en soffa hos en tjejkompis o umgås. Fast jag trivs ju så bra med det oxå. Friheten. Tankarna är många.. du virvelvind i min skalle. Men för ikväll låter jag dom somna lite tidigare än mig! Over and out! /I
Your eyes so bright and full of happiness..
and I could not find the words to tell you how you are making me feel inside
I just stood there before you and smiled...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar