KÄRLEK!

Trodde aldrig, aldrig någonsin att jag skulle hitta en människa av detta slag! (Eller han hittade mig om man ska va petig! ;) vilket man ska, för jag är så otroligt stolt över det! Sådetså!)

Jag är så upp över öronen kär så jag vet helt ärligt inte var jag ska ta vägen ibland, eller hur jag ska beskriva mina känslor för det blir så mkt så jag vet inte vart jag ska göra av allting...

Denna människa finns för mig till 110-jävla-%! När jag är glad, hyper-energisk, vardaglig, nere, gråter osv osv osv. För tro mig, även om dom flesta inte gör det, även jag är nere o gråter ibland. Och det behöver inte alltid vara nånting som hänt, utan bara som känslor o tårar som måste komma ut. Och Han lyssnar, stöttar, tröstar, förstår och pratar med mig på ett sätt jag aldrig varit med om! En sån obeskrivligt vacker person både på ut- och insidan! Han frågar alltid hur jag mår, hur min dag är/varit, hur det går på jobbet och ger mig komplimanger som jag smälter av. Han tillåter mig alltid att prata om saker o ting. Han berömmer mig över vilken bra mamma och flickvän jag är. Han tycker om att laga mat åt mig/oss (läs; skämma bort!). Han älskar Xander, som alltid är nr 1 för mig, vilket han också vet o accepterar. Listan kan göras så lång! Men det absolut största och bästa, är att han älskar mig för den jag är!

Det måste vara såhär det känns.

Ända in i benmärgen.

I hela min kropp o själ!

Jag har träffat den jag vill leva mitt liv med!

Och det bästa, bästa, bästa, är att han känner likadant!

För vet ni vad, han säger det ofta, OCH..jag tror på han! :)

Jag älskar dig Tomas så otroligt, oerhört mkt så det finns inte ord!

Jag är så otroligt, oerhört tacksam över att DU kom in i vårat liv!

Sen så ni som inte kan ta att andra är så lycklig som jag är, jag hoppas att ni tar tag i erat egna liv, och nångång har eller får uppleva det jag har o känner! Det behöver inte gälla en pojkvän, utan bara en känsla, av att nån/något skakar om er så mkt, att ni känner glädje ända in i hjärtat! Äkta glädje o lycka!

Så dom som kanske tror att jag o Tomas inte är helt hundra lyckliga, kära o älskar varandra pga:

- Att vi inte flyttat ihop än?

- Köpt hus än?

- Väntar barn än?

- Förlovat oss än?

osv osv... för tro mig, dom frågorna haglar från alla håll. Vare sig på "skoj" eller inte. Vi är lyckliga precis just där vi är NU! Det innebär inte att vi inte pratar om saker, eller gör framtidsplaner. Men varför ska vi stressa? Vi vet var vi har varandra, och för dom som inte tänker på det, så är ett barn också inblandat. Jag är såå tacksam över att Xander o Tomas tycker om varann så himla mkt. Dom säger t.o.m att dom älskar varann. Men, även dom det inte är några problem, så får X nu dela min uppmärksamhet med nån annan. Något han inte hade behövt göra på över 1år innan T kom in i våra liv. Sen får andra leva sina liv som dom vill, och vi lever vårat, på vårat alldeles egna sätt, som passar oss! :)