I fredags fick jag samtalet jag fasat för sen förra sommaren. Lämnade Xander på dagis strax före 7 innan jag åkte till jobbet. Han var som vanligt. Lite trött, men det brukar han vara på fredagar eftersom det är sista dagisdagen på veckan. Kl 10 ringer en av hans fröknar, Carina, och säger att Xander inte velat gå ut, så hon tog temp på han o då hade han feber. Jag hoppade direkt på 10.15 bussen från Hofors.. frågar mig själv i huvudet hela tiden om han betett sig nå annorlunda den morgonen än annars. (Läs att mitt samvete höll på att äta upp mig för att jag inte lagt märke till NÅT avvikande) Så kom det..10.28 ringer dom från dagis igen. Denna gången är det Karin.
"Hej Bella! Bli inte rädd nu..han mådde ok när dom åkte, men Carina har följt med Xander i ambulans till Gävle..han har fått feberkramp."
Allting stannade. Var först för chockad för att ens börja gråta. Bilderna från förra sommaren är så jävla djupt fast etsade så dom blir jag aldrig av med.. hans ögon som åker bakåt i huvudet, läpparna blir blå och hela han krampar. Inte kontaktbar. Karin ville inte lägga på först för hon blev orolig för hur min reaktion efter samtalet skulle bli. Men jag lära ringa Tomas. Taack gode gud för att han va ledig! Han blev chockad han med, ringde Danne, såklart samma där! Tomas hämtade upp mig så åkte vi in till Gävle. Vägen har väl aldrig känts så lång dit! Förutom just då, förra sommaren. Skillnaden då var att JAG var med han i ambulansen. Men jag är så sjukt glad för att det var Carina som följde med han. Han tycker så himla mkt om henne!
Kommer upp på barn på sjukhuset. Letar efter nån.. nån som kan säga vart mitt lilla hjärta är.. till slut hittade jag en sköterska som visste. När jag öppnar dörren så sitter han där.. i Carinas knä, med uttrycket han hade på ögonen så såg det ut som han skulle ha sprungit ett marathonlopp. :( Jag grät. Xander grät. Tomas grät. Men sån underbar känsla att ha han i min famn!!
Vi blev kvar på sjukhuset hela dan. Dom tog prover så vi fick vänta på svar. Vi kollade på film o lekte. Till slut somnade plutten 1tim.
Så.. "Han är en av dom som har oturen att drabbas av såna här kramper..ett virus är på gång i kroppen, vi kan inte säga vad. Det kan va en förkylning lr vad som helst." För dom som inte vet vad feberkramper är så kan man förklara det som så att febern stiger för högt, för snabbt. När dom är såhär små så är ju inte hjärnan färdigutvecklad, och den försöker stöta emot febern. Vilket yttrar sig i kramper.
Idag har han varit feberfri hela dan.
Men vi blir självklart hemma imorgon oxå. Han har fått alvedon som förebyggande hela tiden. Även nu innan han somnade. Mitt älskade hjärta!! Älskar dig mest av allt!!
Vi har myst hela helgen. Med Tomas. I fredags åkte Tomas o handlade saker vi behövde hem efter att han släppt av oss. Så när han kommer tillbaka så hade han köpt chips och en ny film åt Xander! :) Plutten blev såå glad! Underbara älsklingarna mina!
Nu ska jag slänga mig i soffan hos T. Mysa en massa. Går dock aldrig att slappna av ordentligt. Kollar till Xander hela tiden.
JAG ÄLSKAR DIG MIN SKATT!<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar